Livet ändras snabbt!

Sitter hemma och är jätteförkyld med öroninflammation Jag hör inget på höger öra vilket är jätte jobbigt, huvudet är väldigt tungt och molnigt. Men de tankar som snurrar är hur går det för eleverna på jobbet, ska vi hinna med det som är planerat nu när jag är hemma sjuk, man blir lite stressad av sådana tankar. Undrar om det hjälper mig att bli frisk fortareeller långsammare. Jag är helt övertygad om att tankens kraft är den största kraft vi har.

Det vi tänker på reagera också kroppen på. Varför använder vi tankens kraft så lite då? Är vi rädda för den eller är vi okunniga om den? Jag försöker använda tankens kraft för att få eleverna att utveckla sig själva, spelar ingen roll om det är i ridningen eller i vardagen eller inför en tuff uppgift. Men när jag möter andra människor så är det så svårt att få dem att inse att deras tankar är så kraftfulla. Jag har lärt mina elever en övning om en citron där alla fick en kroppslig reaktion på sina tankar. Trotts detta kan det vara svårt att få dem att tänka positivt. Vad är det som bestämmer om jag orkar tänka positivt? Vad är det som gör att jag väljer en negativ tanke före en positiv? Handlar det om tidig inprintning från barnsben eller dåliga saker man råkat ut för? Handlar det om nedärvda vanor eller gener? Eller kanske det handlar om dåliga vanor. Samhället kanske är i en negativ trend, ja inte vet jag svaret till alla dessa frågor, men en sak vet jag helt klart. ATT TÄNKA POSITIVT GER POSITIVA EFFEKTER, den kunskapen kan ingen ta ifrån mig.

Jag tänker inte positivt varje sekund under varje dag och jag tror inte det är meningen heller men jag försöker att ha positiva tankar som överväger de negativa. En klok kvinna skrev till mig nu när jag blev sjuk "för många tankar ger en förkylning". Just då kunde jag inte mer än hålla med. För under 3 veckors tid bar jag runt på en hemlighet som var så stor jag trodde inte jag skulle ta mig igenom det. Vi hade beslutat att flytta till Singapore i 2 år, men innan alla papper var påskrivna ville vi inte gå ut med det till alla. Jag grubblade och tänkte på allt som skulle behöva fixas innan vi skulle åka så mitt huvud gick runt, runt, runt. Pang så blev jag så himla förkyld och fick öroninfektion. Samma dag som vi gjorde det offentligt så fick jag gå hem sjuk! Tala om en kroppslig reaktion på den stress och de tankar jag bar runt på!

Men nu tycker jag att det är en härlig känsla att vi vågar att vi verkligen ska göra detta, helt otroligt! Vet ni att Singapore ligger vid ekvatorn? Vanligtvis blir det inte kallare än +20. Hela landet är nästan som en enda storstad. Man pratar shinglish där vilket är engelska med en Singapore dialekt, kan ni tänka er den blandad med min skottska dialekt? :-) Davie har fått ett fantastisk möjlighet att arbeta med väldigt professionella människor på en skola med väldigt gott rykte. Jag hoppas på att bli involverad inom deras hästnäring som om jag förstår är väldigt stor i Singapore. I augusti ska de ha YOG = Young Olympic Games. Och de bygger en helt ny häst anläggning för detta. Ja det finns så många tankar runt detta jag vet inte riktigt vart jag skall börja, men en sak är säker och det är att jag tänker väldigt positivt om detta så då borde det bli en positiv upplevelse också. Min story fortsätter härinom kort så läs gärna vidare om du nu har läst detta.

Våga tänka positivt!

Att vi lever i en föränderlig värld det vet vi nog alla men att den förändras så snabbt det förstår nog inte så många..

Det går otroligt fort i livet och det är nog viktigt att man tar reda på vad man vill göra och få ut av livet så att man sätter mål som gör att man får göra det.

Jag har en otrolig tur för jag har nog världens bästa jobb. Så jag får uppleva det jag vill i livet varje dag. Att få jobba med människor och hästar är precis rätt för mig jag får göra två saker som jag vill göra.

Men samtidigt vill man upptäcka nya saker, vilket kan vara svårt om man redan har det så bra. Ska man då välja bort det som är bra för något nytt och främande eller ska man vara nöjd med det man har eftersom det redan är bra????

Jag prövar gärna på något nytt för jag tror att man kan alltid återvända om det inte blev bra igen eller till och med bättre.

Trygghet är svårare att släppa speciellt om man har ansvar för andra människor eller djur. Men hur länge är man trygg igentligen? I morgon kan något utanför ens kontroll slitas bort och med det försvinner tryggheten också. Detta kan ske hur än jag försöker bevara tryggheten. Är trygghet en illusion kanske? Om man är trygg i sig själv innebär det att man även får en ekonomisk trygghet? Ett barn som inte har ett tryggt hem kommer den någonsin att förstå trygghet?

Trygghet kan till och med vara negativt! Om tryggheten stoppar mig från att upptäcka nya saker eller göra nya saker då är den kanske inte så bra. Då kanske jag inte vågar gå utanför trygghetsgränserna? Vad är det då som gör mig trygg, är det rädsla?

Trygghet är inte samma sak hos var och en, den är lika individuell som det finns antal människor på jorden.

Jag har kommit fram till att tryggheten måste finnas inom mig själv ingen annan eller annat kan åstadkomma trygghet hos mig. Om jag är trygg med mig själv så tror jag på mig själv vilket ger mig modet att gå utanför trygghetsgränserna och pröva nya saker. vilket gör att jag tror på att jag kan återvända till min "trygga zon" när jag behöver lite vardag igen.

Men det är inte lätt att i vardagen alltid känna trygghet, plötsligt står man inför en situation som man inte förstår, känner igen och plötsligt har tryggheten försvunnit. Då måste man lita på sig själv och tro på att man kan hantera det som hänt på något sätt, vilket inte alltid är lätt. Men vem sa att livet skulle vara lätt???

Våga tro, våga leva så kan du nog njuta av livet här och nu.

Nu har helgen gått med personalfest och barnkalas samma helg!!!! Vi började på fredags kväll med personal fest. Vad kan man säga mer än att man har fantastiska kolleger och vänner. Maten som Patrik fixade var fantastisk! Underhållningen som kollegerna gjorde, Anders, Kes och Gisela vad skulle vi göra utan er? Min man som alltid, stilig i sin kilt var chaufför. Som Askungen for vi hem innan tolvslaget, till vår underbara barnvakt och två söta pojkar.

Vi sov några timmar innan en nybliven 5 åring plötsligt dök upp i sovrummet och kunde inte somna om, undra varför??:-) Första "riktiga" kalaset med inbjudna kompisar stog för dörren och så skulle ju morfar och Anki komma... Presenter öppnades och tårta åt vi. Innan vi var tvugna att städa lite, ja, ja, jag vet att man inte borde städa innan ett barnkalas.... men lita fick vi allt göra. Sedan åt vi glasstårta som de fick göra valfria dekorationer på. Jag kommer nog att hitta maränger, strössel, sylt, grädde, frukt och såser i köket ett tag framåt kan jag säga. Men kul var det och med party tutorna var det en högljud stämning. Härligt kalas ska vara vilda....

När kvällen väl kom var vi alla lite matta och utslagna på ett skönt sätt. Pappa och Anki sov över så vi satt och hade lite mys prat innan vi alla somnade. Söndagen var lite lugnare vi fick även tid för att gå på en skön promenad, vintern är så skön just nu, men man måste ta sig tid att njuta av den. lätt att man glömmer bort det och bara klaga på den.

Ja livet är så roligt, men det går så fort, att det var 5 år sen "lilla" Theo komm till världen går över mitt förstånd. Det gäller att ta var på nu och här. Ta varje chans som erbjuds, för den kommer inte igen och du vet inte vad morgondagen ger.

Att vi haft Iona i över ett år nu är också svårt att föstå det känns som det var i går en liten ful ankhäst kom till gården och nu ser hon ut som en ståtlig dam. Blir kul att sitta in henne här i vår och låta hon beta sommar gräs sedan för att växa på sig ännu mer.

Ja nu måste jag nog avsluta för denna gång. Vi hörs snart igen.

I går gick jag och familjen ut på en sparktur. Solen sken, sparkföret var perfekt. Tala om att fyllas av naturens energi, familjens glädje och livslust.

Jag har upptäckt att jag bor på ett av världens paradis ställen. Men varför är det så lätt att bli hemmablind? Varför känns det som om gräset är grönare på andra sidan staketet oftast?

För mig beror det nog på upptäckarlusten, det handlar inte om att byta ut det som är bra utan att fylla livet med ny äventyr och upptäckter. Samtidigt gör det att jag förstår att hemma finns alltid kvar och jag lär mig att ännu mer uppskatta det jag redan har.

Jag vet att jag vill leva här och nu och ta vara på allt som erbjuds mig. Jag vill inte bli gammal och ångra mina val i livet. Hitintills har jag inte ångrat något val jag gjort och ett av mina mål i livet är att fira min 100 års dag.

Ett "litet" motto jag har är att; Jag vill inte bli kändis men gärna ihågkommen för något. Vet inte om jag kommer att lyckas med det, men vem vet vad man kommer att lyckas med? Bara man gör så gott man kan, utan att trampa på andra på sin väg.

Omtanke är ett stort ord, mitt i stressen och ekorrhjulet kan det vara lätt att glömma detta ord. Men en sak är säkert livet är värt att leva och har så mycket att erbjuda bara man öppnar sina sinnen och tar emot vad livet har att erbjuda...