Stallet & Minnen..

Walter u:Pathhead                               Dior D.O u: Dilba D.O uu: PathheadAlfie (Midnight Orpine) u: Pathhead     

Ja då har man städat ur stallet. Det var en konstig känsla. Under mina 10 år här så har det bott 13 hästar i det stallet varav 6 av dem har jag varit ägare till och 4 uppfödare till och 2 fodervärd till. Det var en nostalgi resa genom mitt hästliv faktiskt. Saker som kommit ända ifrån Skottland finns fortfarande kvar. Det engelska lädret slår allt annat, det håller och håller, jag kommer nog att ha kvar det om 40 år också. 

Mitt stall är inte något lyxigt modernt hästhotell den saken är klar. Det är ett gammalmodigt och funktionellt stall. Men det som varit helt fantastiskt med det är att alla hästar som bott i det har mått så bra. Det har alltid varit en lungn och trivsam atmosfär bland hästarna, även hästar som har varit kända för att vara stress känsliga och oroliga i stall har blivit lugna.

Min största kärlek (bland hästar) hon finns fortfarande kvar på gården och kommer alltid att finnas här. Sasha (Pathhead xx, e: Warpath u: Time Table), det finns ingen häst i hela världen som lärt mig mer om hästar än den hästen. Hon är en häst på en billionen. 21 år gammal fick hon sluta sitt liv och begravas på gården. Hennes liv var händelserikt på många sätt.

Det var en proffsboxare som köpte henne för pengarna som han tjänat i boxningsringen och hade henne som sin första och sista steeplechaser (det fanns många i mellan också). Hennes karriär i steeplechasing tog slut pga en skada, det var då jag hittade henne. Hon hade rehabiliterats men ägaren ville inte att hon skulle tillbaka till kapplöpningsbanan så jag fick henne på foder. Vilket senare blev permanent då han gav henne till mig.

Jag skolade om henne för fälttävlan och tillsamans tävlade vi upp till medelsvår nivå och vi hade några härliga tävlingsår. Vi gjorde andra året på Hippolog utbildningen i Skottland tillsamans där hon blev väldigt populär bland lärare/examinatorerna och eleverna. Men det var också här som hennes gammla skada slogs upp igen och hon fick bli pensionär och gå in i avelsboxen och fick 4 föl.

Hennes minne kommer alltid att finnas kvar och hennes blodlinjer förs vidare av hennes enda stoföl Dilba D.O som fått 2 avkommer och kanske får hon några fler vem vet. Annars kanske hennes "barnbarn" Dharma D.O får något också. 

Det är otroligt hur 1 enda häst kan lämna så mycke avtryck i sin omgivning. Men det gör ju faktiskt vi människor också.

Hur som haver så är stallet städat och tömt, minnena kommer alltid att finnas kvar i mitt huvud, en del är nerstoppade i lådor och en del sitter i väggarna som man brukar säga.

Till alla hästar och människor som vi minns kom ihåg att ni var med och skrev historia....

Nu har vi bara 18 dagar kvar och det börjar kännas i kroppen och knoppen, pirrigt och känslomässigt, men det är så skönt att veta att alla underbara människor jag mött finns kvar både i verkligheten och i minnena.

Det skall bli kul att dela med mig alla mina erfarenheter med er som vill följa mig på detta äventyr.