5 Dagar kvar...

Att det är sista kvällen som jag sitter i vårat hus och skriver på min dator på 2 år är ofattbart. I morgon ska jag lämna datorn och nycklarna åter till jobbet, vilket också är konstigt. Nästa gång jag skriver här på min Blogg sida då sitter jag i Singapore och skriver, det är också helt ofattbart.

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva men det skulle bli för långt, ni skulle inte orka läsa allt. Idag var det första dagen som jag verkligen har känt av att saknaden för allt här hemma och den kommer att bli så STOR. Och samtidigt är jag pirrig i hela kroppen inför det som ska ske.

Well I better start writing in english too so all my english speaking friends also can feel a conection to me during this exciting time.

I have done som so typical swedish things the last few days, eaten home grown sweet strawberrys, picked some blueberrys, wild raspberrys and redwine berrys. I don´t think I will do that for a while and it is hard to imagen what I will be doing and seeing in the next week, but as soon as I do, I will let you all know.

I have even been called for a job interwiev for two positions in Singapore, can you beleive it! One is for a Stabel management position and the other one for a Riding instructor position. It´s going to be very exciting to see how the stables and yards are over there. And what is on offer.....

At the moment my hous makes an ecco everytime a sound is made. This due to all our furniture is moved out. We are cleaning and cleaning, at the same time we are trying to see how we are going to fit everything we want to bring with us into the boxes and suitcases without it going over the weightlimited. Not easy!

I have no Idea if I am going to need jeans over there, is it going to be to warm? I need my riding clothes and boots, can´t do without them. How will my day look like and what will I be doing, so what do I need. I can´t afford to buy everything new neither. Well I asume this is some of the excitment as We don´t know much about it yet. What I can´t get with me I can do without.....thats the philophosie I have to live with:-)

Well to all my wounderful friends out there, until I´m in Singapore with exciting news, take care I will miss you all so much, please do keep in touch....

Stallet & Minnen..

Walter u:Pathhead                               Dior D.O u: Dilba D.O uu: PathheadAlfie (Midnight Orpine) u: Pathhead     

Ja då har man städat ur stallet. Det var en konstig känsla. Under mina 10 år här så har det bott 13 hästar i det stallet varav 6 av dem har jag varit ägare till och 4 uppfödare till och 2 fodervärd till. Det var en nostalgi resa genom mitt hästliv faktiskt. Saker som kommit ända ifrån Skottland finns fortfarande kvar. Det engelska lädret slår allt annat, det håller och håller, jag kommer nog att ha kvar det om 40 år också. 

Mitt stall är inte något lyxigt modernt hästhotell den saken är klar. Det är ett gammalmodigt och funktionellt stall. Men det som varit helt fantastiskt med det är att alla hästar som bott i det har mått så bra. Det har alltid varit en lungn och trivsam atmosfär bland hästarna, även hästar som har varit kända för att vara stress känsliga och oroliga i stall har blivit lugna.

Min största kärlek (bland hästar) hon finns fortfarande kvar på gården och kommer alltid att finnas här. Sasha (Pathhead xx, e: Warpath u: Time Table), det finns ingen häst i hela världen som lärt mig mer om hästar än den hästen. Hon är en häst på en billionen. 21 år gammal fick hon sluta sitt liv och begravas på gården. Hennes liv var händelserikt på många sätt.

Det var en proffsboxare som köpte henne för pengarna som han tjänat i boxningsringen och hade henne som sin första och sista steeplechaser (det fanns många i mellan också). Hennes karriär i steeplechasing tog slut pga en skada, det var då jag hittade henne. Hon hade rehabiliterats men ägaren ville inte att hon skulle tillbaka till kapplöpningsbanan så jag fick henne på foder. Vilket senare blev permanent då han gav henne till mig.

Jag skolade om henne för fälttävlan och tillsamans tävlade vi upp till medelsvår nivå och vi hade några härliga tävlingsår. Vi gjorde andra året på Hippolog utbildningen i Skottland tillsamans där hon blev väldigt populär bland lärare/examinatorerna och eleverna. Men det var också här som hennes gammla skada slogs upp igen och hon fick bli pensionär och gå in i avelsboxen och fick 4 föl.

Hennes minne kommer alltid att finnas kvar och hennes blodlinjer förs vidare av hennes enda stoföl Dilba D.O som fått 2 avkommer och kanske får hon några fler vem vet. Annars kanske hennes "barnbarn" Dharma D.O får något också. 

Det är otroligt hur 1 enda häst kan lämna så mycke avtryck i sin omgivning. Men det gör ju faktiskt vi människor också.

Hur som haver så är stallet städat och tömt, minnena kommer alltid att finnas kvar i mitt huvud, en del är nerstoppade i lådor och en del sitter i väggarna som man brukar säga.

Till alla hästar och människor som vi minns kom ihåg att ni var med och skrev historia....

Nu har vi bara 18 dagar kvar och det börjar kännas i kroppen och knoppen, pirrigt och känslomässigt, men det är så skönt att veta att alla underbara människor jag mött finns kvar både i verkligheten och i minnena.

Det skall bli kul att dela med mig alla mina erfarenheter med er som vill följa mig på detta äventyr.

Hej då :-(

Ja då är det bara 22 dagar kvar och verkligheten börjar bli verklig. Tims rum är nu mer eller mindre tömt även om det är skönt att bli av med allt bråte så blir det tomt i ens egna hus. Personligheten försvinner liksom, det är tufft.

Men tuffast av allt var att vi nu officiellt sagt hej då till trogna vänner. En av våra bästa grannar for i väg på semester i dag och kommer inte åter förrän vi har åkt. Ja det gick inte att hålla tårarna borta längre, det blev så verkligt. 2 år innan jag får krama om dem igen. På något sätt så har det lega framför oss på något sätt att säga hej då på riktigt. Men nu kommer verkligheten ikapp en.

Jag var också upp till stallet och snosade på Iona, varje gång jag ser henne så blir saknaden större....

Hur spännande det än är och kommer att bli så kommer man att sakna familj, vänner, elever, kolleger och djuren. Det gör ont att tänka på det. Det är tur att teknologin är så fantastisk bra idag så avståndet kommer inte att kännas så långt ändå.

I morgon är det Theos rums tur och då är övervåningen gjord i stora drag.

Untill I write again, I promise to do my best to write more in english for you who don´t understand swedish.

Have nice day...:-)

Änglar finns dem???

Ja de måste dem göra. I alla fall bland mina vänner. För varje dag som flytten närmar sig så så blir jag förvånad över hur våra vänner visar sin tankar om mig och min familj.

I kväll så fick jag en gåva som jag kommer att bära med mig så länge jag lever, ett smycke i utformning som en ängel. Jag fick den som tack för allt jag gjort och hjälp dem med ponnyn och dem ville att det skulle bli min skyddsängel. Jag blir alldeles mållös och rörd, vad säger man, ja jag får fram ett tusen tack och gud vad fint. Sedan blir det nära till tårar.

Det behövs ju inga gåvor för jag vill ju bara att hästar och människor ska få ett underbart liv och jag vet att man kan få det av att dela sitt liv med hästar. När jag ser det ske så vet jag att än en gång har livet fått en mening.

Det gör mig rörd när jag ser människor visa andra människor vad man betyder för varandra. Det är stora ögonblick som man kan leva på länge. Att visa att man uppskattar någon för den som den är, eller något gott som den gjort är viktigt. Tänk om vi varje dag kunde tala om för någon att de har gjort något väldigt bra, en klapp på axeln och orden BRA GJORT, skulle lyfta vilken människa som helst.

Jag ska försöka mitt bästa att börja med det från denna dag, för det är vad jag har fått av goda vänner i dag. Tusen tack för det.

Så till alla änglar där ute fortsätt att göra världen till en bättre värld för människor och djur......

Att lära sig något nytt...

Learning by doing brukar fungera bra och det är precis vad jag gör med denna blogg. Detta inlägg är ett test för att se om jag kan bestämma vilken sida mina inlägg hamnar på. Spännande att se.

Okej, strax har jag svaret...